Ja, ni förstår.
Man blir glad ända in i hjärtat!
Jag tänker att vi har fullt upp ibland att lösa allt som måste lösas. Problem som dyker upp och vikarier som inte finns. Konflikter som behöver redas ut och kaffekassor som måste fyllas på. Viktiga saker som behöver lösas på kort tid.
Men!
Jag vill ändå slå ett slag för solskenshistorierna. En halv minut att dela den där känslan man fick när man såg sin elev klara matteprovet, vågade säga förlåt till en kompis på rasten eller när en lektion bara gått sådär galet, galet bra kan sprida lite solsken till oss alla!
Jag har i alla fall fått en hel massa solsken idag, och det där pappersjobbet jag skjutit lite på känns faktiskt aningen lättare att ta tag i.
Ha en strålande finfin dag!
/Specialpedagogen